Nyheter 

”Bilden av transpersoner är förenklad”

Det var skrämmande att komma ut som transkvinna för Linnea. För henne har könsidentiteten aldrig varit självklar. Det har handlat mer om sociala könsnormer än om viljan att ändra sin kropp. Hon har levt som transkvinna i fyra år och hennes berättelse utmanar mediebilden av transpersoner och transvården.

Linnea heter egentligen något annat och har valt att vara anonym. Hon är uppvuxen och bosatt i Jönköpings län och har varit i kontakt med transvården till och från under snart fyra år. Efter de första kontakterna med ungdomsmottagningen och psykiatrin i Jönköpings län har hon pendlat till Linköping för sin könsutredning. Det är nämligen bara vissa av landets sjukhus och län som erbjuder transvård, och Linköping ligger närmast till hands för vuxna transpersoner i Jönköpings län. Utredningen har inneburit mycket väntan eftersom det varit svårt att veta vad hon verkligen velat, berättar Linnea.

När hon var liten var hon en pojke med långt hår. Hon stack ut och passade aldrig riktigt in i skolan, säger Linnea. Hon säger att hon inte alltid känt att hon egentligen är en kvinna, men att det på något sätt kanske alltid funnits där.
– Jag blev ju kallad bög, men det blev ju alla. Det intressanta när barn kallar varandra bög är att det sällan är läggningen de syftar på, utan könsidentiteten. För att vara ’bög’, är ju i mångas okunniga syn att vara feminin, säger Linnea.

LÄSKIGT ATT KOMMA UT SOM TRANS

Första gången Linnea kom ut var det som pansexuell i början av gymnasiet. Därefter började tankarna om könsidentiteten pocka allt mer. Men att komma ut som transkvinna var något helt annat än att komma ut som pansexuell, säger Linnea. Hon berättar att hon tänkte att det var stor skillnad på att säga att hon blev kär i män och att säga att hon inte var den omgivningen trodde att hon var och att hon ville bli kallad sitt rätta namn. När hon blickar tillbaka skrämmer det henne hur illa hon trodde att det skulle gå. Det var under sista sommarlovet innan trean i gymnasiet som hon kontaktade skolan och bad dem ändra hennes namn och pronomen. Och bussresan till skolan första dagen på terminen var allt annat än lugn.
– Det var läskigt, jätteläskigt. Jag trodde ju verkligen helhjärtat att jag skulle bli nerslagen, säger Linnea.

Men några slag kom aldrig. De flesta var neutrala till att Linnea kom ut som transkvinna och del var till och med uppmuntrande. Hon mötte aldrig något hat, men fick ta emot en hel del okunskap och inkräktande frågor berättar hon. Reaktionerna sträckte sig från ett enkelt accepterande till ett positivt uppmuntrande. När hon kontaktade skolan om namnbyte var rektorn genast med på banan och informerade alla lärare. Familjen tog det också ganska bra och var stöttande. Det var bara en enda släkting som reagerade negativt och tyckte att Linnea borde jobba bort det hon berättade om. Hen är också den enda, enda, enda som fortfarande använder mitt gamla namn och pronomen,” säger Linnea. Hon tycker att det är taskigt och respektlöst men eftersom hon levt i över fyra år med sitt rätta namn och pronomen blir det mest löjligt numera säger hon.

Bilden är inte direkt relaterad till artikeln.

EN OVANLIG UPPLEVELSE AV TRANSVÅRDEN

Könsdysfori har fått ett allt större utrymme i media det senaste året, men bilden är polariserad. Antingen presenteras en transperson som inte vill något annat än att snabbt få byta kön eller så möts vi av personer som ångrar sina hormonbehandlingar och operationer. Transvården ses å ena sidan som en bromskloss och å andra sidan som en hastande apparat som snabbt vill lösa problem med hjälp av hormoner och kirurgi. För Linnea har transvården fungerat hyfsat bra. Det kändes bra att få tid att känna efter.
– Jag tror att jag har haft en ovanlig upplevelse inom transvården. Många upplever den som bromsande,” säger Linnea och lägger till att det på ett sätt var skönt att utredningen tog tid.

För mig har det alltid varit grundat i en social könsdysfori.

När Linnea sökte vård var målet att få någon att prata med. Det började med en samtalskontakt hos ungdomsmottagningen och slutade med en könsutredning i Linköping. Hon berättar att den främsta uppmaningen hon fått under utredningen varit att vänta, vilket hon också har velat, men ibland har hon väntat längre än hon velat för att hon inte fått respons från vården.
– Jag har kommit fram till något och sen har jag ställt mig frågan tusen gånger till. Det jag har kommit fram till att jag vill ändra med min kropp, det har inte varit självklart för mig, säger hon.
Linnea har kommit fram till att hon vill träffa en logoped för att träna rösten och börja ta hormoner för att utveckla bröst och bli av med sin skäggväxt.

1177 har information om könsdysfori

MEDIA SKAPAR EXTREMA BILDER AV TRANSPERSONER

För en del är det självklart vad de vill göra med sina kroppar och den bild som målas upp är att en transperson vill operera sitt könsorgan, ta hormoner regelbundet och ändra sina ansiktsdrag. För en del kan det räcka med att gå hos logoped för att träna rösten och besöka en endokrinolog, alltså en hormonläkare, för att ta en mindre dos hormoner under en kort tid säger Linnea. Hur en transformering går till varierar från person till person.
– För mig har det alltid varit grundat i en social könsdysfori. Jag har inte den starka kroppsliga könsdysforin jag vet att vissa transpersoner har,” säger Linnea.
Men hon säger att hon tror att det ofta är den bild som målas upp för att den är ”…tydligast, starkast och enklast att förmedla.”

Den bild av transpersoner som Uppdrag Gransknings Tranståget del 2 presenterar är unga personer som får hormonbehandlingar för tidigt. Transvården kritiseras för att erbjuda fysiska behandlingar för tidigt och enligt internationella rapporter de hänvisar till i programmet ska unga må sämre av så kallade stopphormoner som bromsar puberteten. Linnea säger att hon hade önskat att hon sluppit den manliga puberteten eftersom vissa kroppsliga förändringar är oåterkalleliga. För att slippa puberteten hade hon behövt ta stopphormoner. Hon önskar att hon kommit på det och vågat vara öppen när hon var yngre, säger hon. Hon tror att det skulle sparat henne en del lidande.

Den som utreds för könsdysfori kan också lida av psykisk ohälsa och Socialstyrelsen skriver om vård av vuxna med könsdysfori att det är viktigt att utreda och behandla den psykiska ohälsan under utredningen. Samtidigt skriver de att annan psykisk ohälsa inte borde fördröja könsutredningen. I Linneas fall fick utredningen ett uppehåll när hon fick en depression. Hon fick intrycket att de ville pausa könsutredningen för att hon inte skulle börja tro att en ny könsidentitet skulle lösa hennes psykiska mående berättar hon. Själv säger Linnea att hon hoppas att transpersoner som söker vård inte tror att könsbekräftande operationer ska bota deras depressioner, samtidigt som det faktiskt kan fungera så för en del.

Efter två års kontakt med transvården fick hon och hennes mamma åka på en utbildningshelg där de träffade hormonläkare, kirurger och logopeder för att lära sig om olika könsbekräftande behandlingar. Hon berättar att det var bland det bästa under utredningen men att det kom alldeles för sent. Informationen om behandlingar hade hon behövt tidigare. Det Linnea tycker har varit viktigast i sin kontakt med transvården är att hon fått prata igenom sin könsidentitet med en psykolog och en kurator. Tillsammans med utredningsteamet har hon nystat i hur hon ska gå vidare för att trivas i sig själv.

Hur går kontakten med transvården till? Informationen kan vara viktig för den som tror att den har könsdysfori eller är anhörig till någon med eventuell könsdysfori. Den som känner att ens könsidentitet inte stämmer överens med ens tilldelade kön kan få hjälp genom att göra en könsutredning. Den här videon går igenom de olika stegen. Mer information finns hos 1177, Transformering och Socialstyrelsen.

BEGREPP

Källa: Transformering RFSL Ungdom

Cisperson – Den person som inte är transperson. Begreppet används för personer som identifierar sig som det kön de tilldelats juridiskt vid födseln och känner sig hemma i sin kropp.

Ickebinär – Person som identifierar sig som något annat än man eller kvinna. Det kan vara en person som inte identifierar sig med något kön alls, vilket kan kallas agender, eller någon som har en flytande könsidentitet.

Könsdysfori – Innebär lidande för att ens könsidentitet inte stämmer överens med ens tilldelade kön. Det finns kroppslig könsdysfori som handlar om att delar av ens kropp inte stämmer med ens könsidentitet. Social könsdysfori finns också och innebär att ens könsidentitet inte stämmer med hur omgivningen ser eller behandlar en.

Pansexuell – Sexuell läggning där personen attraheras av andra oavsett kön. Det skiljer sig från bisexuell eftersom pan innefattar personer som exempelvis är ickebinära eller har andra könsidentiteter bortom tvåkönsnormen.

Transperson – Paraplybegrepp för personer som inte identifierar sig som det kön de juridiskt tilldelats vid födseln baserat på hur deras kropp sett ut. Det innefattar exempelvis transsexuella, ickebinära och agender.

Transsexuell – Person som tilldelats det juridiska könet man och känner sig som en kvinna eller den som tilldelats det juridiska könet kvinna och känner sig som en man. Den som identifierar sig som transsexuell kan ha fått diagnosen transsexualism.

Transsexualism – Medicinsk diagnos för den som är transsexuell. Den som har diagnosen har möjlighet att ändra sin kropp och sitt juridiska kön.

Sara-Gül Kangöz

Related posts