Nyheter 

Svenska läkarstudenters ögon öppnas i Laos

Stella Wickström är 22 år gammal och går fjärde året på läkarlinjen vid Karolinska Institutet (KI) i Stockholm. Hon har valt att läsa en kurs som heter Global Hälsa där hon bland annat har fått åka till Laos och praktisera på sjukhus. Läkarstudenternas upplevelse i laotiska sjukhus skiljer sig mycket från praktiken här i Sverige. Stella beskriver den som ”brutal”.

 – Jag pluggar till läkare för det känns som ett meningsfullt yrke. Stella berättar att man inom läkaryrket alltid får utvecklas både som person och i karriären. Hon har även alltid varit intresserad av människokroppen och anatomi. Stella tycker att läkarlinjen kan vara väldigt jobbig och krävande eftersom man som student behöver ta in mycket information på väldigt kort tid.

 När man väl kommer över de 2 första kliniska åren, och praktiken börjar, så blir det mycket roligare och man får uppleva riktiga situationer på sjukhus. Men som många av hennes klasskamrater har Stella andra intressen som inte har med läkaryrket att göra. Hon gillar att syssla med bland annat konst, mode och poesi på sin fritid.

Den studentvalda kursen startades ursprungligen av Hans Gösta Rosling, en svensk läkare och professor i internationell hälsa, då han insåg hur omedvetna läkarstudenter är när det kommer till hälsa och sjukvård i andra delar av världen. Kursen är uppdelad i två delar, en teoretisk del och en praktisk del. Den teoretiska delen täcker bland annat vad de största dödsorsakerna är världen över och hur ekonomiska, sociala och omgivningsfaktorer bestämmer hälsan i en befolkning. Kursen innehåller även föreläsningar där läkare berättar om sina upplevelser när de varit ute och jobbat på fältet med läkare utan gränser och vad studenterna ska förvänta sig i praktiken. Studenterna får välja bland 3 olika länder att utföra sin två veckors långa praktik på. Alternativen är Tanzania, Vietnam eller Laos. Stella prioriterade Laos.

Karolinska Institutets läkarstudenter, professorer och Laoska läkare på University of Health Sciences i Vientiane.

 – Jag valde Laos eftersom det är ett udda resmål och ett land som man inte annars kommer att besöka. Det är även ett land som har haft en tragisk närhistoria i och med Vietnamkriget, och som senare har utvecklats väldigt mycket under väldigt kort tid. Det har stigit från ett låginkomstland till ett lägre medelinkomstland vilket är fascinerande, säger Stella.

Stellas praktik började i huvudstaden Vientane där tillbringade de hela första veckan.

 – Vientane är en relativt liten stad men här finns The University of Health Sciences som har den enda medicinska fakulteten i landet. Vi har träffat laotiska studenter och professorer här och vår resa kommer att fortsätta med de i Luang Prabang som ligger norrut i landet. Vi kommer att åka dit nästa vecka och där kommer vi att komma djupare in i praktiken, för här på universitetet har det vart ganska mycket teori, säger Stella. De har hittills besökt 3 olika sjukhus och en vårdcentral bl.a. Mahosot hospital där Stella fick vara med och se behandlingen av riktigt besvärliga fall.

En stor del av hälsovården i Laos påverkas av att de inte har rättfungerande försäkringssystem, det vill säga att nästan ingen har en sjukförsäkring. Det innebär att patienterna själva står för kostanden för sin vård och detta är ett massivt problem i ett land där majoriteten av invånarna lever på 1,25 amerikanska dollar per dag. Detta leder till att många människor blir utan behandling för fullt behandlingsbara tillstånd.

– Oberäkneliga gånger frågade vi varför läkarna inte gjorde någonting när det var fullt möjligt att behandla patienten. Överläkaren svarade återigen bara genom att klappa på sin bakficka för att det nio av tio fall bara beror på att patienten inte har råd, berättar Stella.

Igår träffade jag en treårig pojke som hade en enorm vattenskalle sen han var bäbis. Föräldrarna hade inte sökt vård eftersom de inte hade pengar och nu har skallbenet blivit så pass hårt att det inte går att korrigera. I det här fallet har barnet inte några egentliga framtidsutsikter bara för att föräldrarna inte hade råd att söka hjälp i tid, säger Stella. Från och med i år har man dock infört en nationell sjukförsäkring för upp till femåriga barn, däremot är det oklart om detta är fullt implementerat. Stella berättar att det treåriga barnet tyvärr hamnar utanför denna nya lag ändå på grund av systemets stränga regler.

I Laos är trafikolyckor ett enormt problem. Stella har praktiserat på traumatologi- och intensivvårdsavdelningen på Mahosot Hospital där de behandlar skador och sår som uppkommit till följd av olyckor.

– Där var nästan alla fall traumatiska hjärnskador till följd av olyckor som skett på grund av kollision med motorcykel. Det är ett systematiskt problem. I landet finns det stora kampanjer för att få folk att börja använda hjälm, men de flesta struntar i dem. Dessutom så brukar det vara tre till fyra personer på en moped och i genomsnitt har en av dem hjälm på sig och då är de flesta, som är utan hjälm, barn. Ytterligare en sak Stella reagerade på när hon var på intensivvårdsavdelningen var att nästan alla patienter, som precis hade opererats för hjärnskador, var fastbundna till sina sängar. Detta är något man i Sverige endast får göra under tvångsvårdslagen och det är ett väldigt omfattande beslut för överläkare att ta och används mest bara inom psykiatrin. 

– Det såg väldigt brutalt ut. Jag såg en 13-årig pojke som hade fallit ner från ett träd och fått en svår hjärnskada. Han var fastspänd till sin säng medan han väntade på operationen som skulle lätta på trycket. De laotiska läkarna tillät inte föräldrarna vara med honom och det gjorde ont i hjärtat att se ett litet skadat barn sakna sina föräldrar, säger Stella.

Befolkningen i Laos lever på hopp om att vara friska och inte behöva sjukvård på grund av de otroliga kostnaderna. De har en annan inställning till sjukdom och söker ofta hjälp för vid det skedet då de behöver akutvård. Stella berättar om en 27 årig kvinna som hon hann skapa ett band med under de korta dagarna hon tillbringade på sjukhuset. Kvinnan hade fött 3 barn hemma och hostat blod i 3 år innan hon sökte vård. Hon födde barnen hemma för att undvika kostnaderna och sökte aldrig vård för de blodiga symptomen tidigt för att hon inte hade råd. Den Laotiska kvinnan tjänade ungefär 7000kronor per år och undergick en behandling som kostade henne 50 000kronor. 

– Sen visade det sig sorgligt nog att hon hade fått fel behandling och inte blivit frisk. Sådana fall tar på en, berättar Stella.

– Man känner sig ganska hjälplös. Läkarna behandlar också patienterna bara som fall och dokument. De har väldigt dåligt patientbemötande, vilket är underligt för vi på KI har lärt oss att lägga mycket vikt i hur vi bemöter patienter. Här i Laos kan läkarna rabbla upp sina komplicerade medicinska termer och sen gå ifrån patienten som inte förstår sitt tillstånd. 

– På ett sätt har alla upplevelser hittills inte vart så chockerande för de förbereder oss rejält på KI innan vi åker hit vilket jag är glad att de gjort och lyckats så bra med. Men samtidigt så blir man frustrerad utav att veta att om vi 4 studenter skrapar ihop 500kr var så skulle vi kunna hjälpa ett och annat fall som lätt kan behandlas på 5 minuter. Men hade man tänkt så på alla tusentals fall man har så kommer man hem utan pengar.

– Jag har utvecklats som människa och blivit starkare och mer driven. Det har varit intressant att se hur världen kan se så olika ut från det vi är vana vid. Kärnan i det jag har lärt mig är nog att man inte kan ge allt för dessa specifika fall som vi kommer i kontakt med, för det finns hundra tusentals sådana över hela landet. Vi behöver ändra på hela systematiken i landet och ändra på samhället för en hållbarare framtid inom sjukvård. Mina ögon har verkligen öppnats. Vi i Sverige och i norden tar verkligen sjukvården för givet. 

Film och bilder från läkarstudenterna i Laos.

Gwendeline Zakhour

Related posts